Trettonhelgen 2012 blev jag sjuk. I sex dagar hade jag jätteont i halsen och feber. Efter telefonsamtal med vårdcentralen kom vi fram till att det inte kunde vara halsfluss eftersom jag kunde gapa stort och svälja mat. Alltså ett virus som flera verkade vara drabbade av.
Några veckor efter att jag tillfrisknat började jag få ont i vaderna när jag gick. Jag trodde det berodde på nedsatt immunförsvar efter min sjukvecka. När det efter ytterligare några veckor blev värre gjorde jag som så många andra... googlade på "ont i vaderna vid promenad". Det första som kom upp var ju inte oväntat "kärlkramp" och jag tänkte... "Nu är klockan slagen. Dags att ringa doktorn".
Hos husläkaren konstaterades dock att cirkulation, blodtryck m.m. var som det skulle. Men eftersom jag även börjat få ont i musklerna i ben och höfter undersökte hon mig ordentligt. Hon konstaterade att jag hade muskelfästeinflammationer från höfterna och ner till hälsenorna på båda sidor (vilket bara det verkade konstigt). Hon konstaterade även visst känselbortfall i fötterna men det kom inte som en nyhet. Vänster fot och delar av benet hade jag haft känselbortfall i sedan jag opererade mig för diskbråck hösten 2002.
Jag började äta antiinflamatorisk medicin och remitterades till sjukgymnast där jag först fick stötvågsbehandling. Tyvärr utan effekt. Vi övergick till medicinsk sjukgymnastik 2 gånger/vecka från mars-juni. Inte heller detta gav effekt och jag blev varken sämre eller bättre.
Det blev sommar 2012 och jag fick allt svårare att gå, stå, sitta och ligga under längre stunder och fick hela tiden alternera för att få variation. Bara att vända sig i sängen var svårt. Jag kunde inte gå längre än hundra meter utan hemska smärtor i framför allt benen. Jag kunde inte heller cykla utan var helt beroende av min bil. Att gå i trappor var som att bestiga Mount Everest. Med denna ständiga smärta påverkades jag även mentalt med enorm trötthet, minnesproblem och koncentrationssvårigheter varför jag redan i mitten av april sjukskrevs på heltid.
Jag fick prova en del lättare mediciner under tiden fram till sommaren som t.ex. Ipren och Paraflex men inget hjälpte mot smärtorna. Jag hade även börjat diskutera med min husläkare om jag inte skulle kunna få en remiss till smärtkliniken men hon ville avvakta. När sommaren väl kom och jag inte förbättrats alls tog hon ett CK-prov (CK är detsamma som kreatinkinas och är ett enzym som finns i muskelfibrer. Förhöjt CK indikerar att musklerna av någon anledning inte mår bra/är överansträngda). Provet visade att jag hade förhöjt CK och remiss skickades till smärtkliniken.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar